Dagens sample vs. original @ Shelta

Söndagkvällar känns alltid extra lämpliga att dedikera till en "Dagens sample vs. original @ Shelta", för på söndagkvällar låter musik alltid som bäst. När jag öppnade Shelta år 2004 (eller fan var det 2003 nu när jag tänker efter...), då på Andra Långgatan 7 lite närmare Järntorget än nu, så gick Blackalicious- och Quannum Projects-medlemmen Gift Of Gab´s debutsoloplatta "4th Dimensional Rocketships Going Up" på repeat i den lilla butiken (hittade för övrigt en artikel från Superlounge med bilder från butiken 2004 här...). Och då framför allt öppningsspåret "Ride Of Your Life". Samplingen där bygger på jazzgitarristen Joe Pass´s ganska H.A.I.R.-hippie-LSD-heroin-flörtande spår "A Time For Us" från 1969. Joe Pass eller Joseph Anthony Passalaqua som han egentligen hette, har för mig varit en ganska okänd lirare, men efter att jag hörde detta underbara verk första gången så började jag kolla upp lite mer av hans musik, och det visade sig då att han jobbat med och vid sidan om flera jazzkatter som jag håller högt, som Milt Jackson, Zoot Sims och Les McCann. "A Time For Us" är inte hans eget spår, utan faktiskt en verision på den italienska filmmusikkompositören Nino Rota´s original. Med andra ord har Gift Of Gab (eller Jake One som faktiskt proddat beatet) samplat en låt som Joe Pass gjort om från Nino Rota´s original. Shit va jag diggar stories och utveckling i musik! Det blir inte mycket mer ordat om detta ikväll för jag är sjukt trött då min son har 40,8 graders feber och inte är på bästa humör, men jag kan peppa er med att jag sedan en tid tillbaka håller på med ett second-generation-sample-digger-mixtape där bl.a. just "A Time For Us" är med tillsammans med flera andra best kept secret bangers från the everlasting DJ Digga crates. Stay tuned people!

Dagens sample vs. original: Gift Of Gab "Ride Of Your Life" vs. Joe Pass "A Time For Us"

Dagens sample vs. original @ Shelta

Rapparna i Jedi Mind Tricks må textmässigt vara förvuxna bögrädda fjortisar på mikrofonen, men ingen kan ta ifrån dem deras aggressiva flow och underjordsenergi. Från att vara jävligt boombap och östkust så skiljer sig Jedi Mind Tricks producent Stoupe från de flesta andra producenter inom denna genre (som till stor del bygger alla sina samplingar på svart soul och funk från 70- och 80-talets USA), då han i stället hittar sina samplingar på de mest obskyra och oväntade ställen. På Chief Kamachi-medverkande "The Deer Hunter" från "Violent By Design"-skivan samplar Stoupe Hollands svar på Ulf Lundell, Mathilde Santing. "Too Much" från skivan "Water Under The Bridge" (1984) är en låt som jag inte blivit chockad om jag hört under en dart-match mellan några 50-åriga wannabe bikers på nåt billigt ölhak i en mindre svensk småstad 1992. Men skit samma låten är riktigt bra, annars hade jag aldrig skrivit denna posten... Och eftersom jag ofta har en liten treat till er i samband med min "Dagens sample vs. original @ Shelta" så har ni här alla samplingar till Jedi Mind Tricks "Violent By Design". Voilá!

Dagens sample vs. original: Jedi Mind Tricks feat. Chief Kamachi "The Deer Hunter" vs. Mathilde Santing - "Too Much"

Dagens sample vs. original @ Shelta

Ok, för vissa cratediggers där ute kan detta vara old news, men till er andra get ready att nörda ner er i samplingsträsket rejält. Få samplingar har tagit sådan tid att hitta, och skapat så mycket frågor, diskussioner och headfucks som samplingen i den DJ Premier-proddade "Nas Is Like" från 1999 med mister Nasir Jones a.k.a. Nasty Nas a.k.a. Nas. Cratediggers på break- och samplingsforum diskuterade denna mystiska sampling i åratal, och DJ Premier själv sa inte ett pip när frågan ställdes till honom i otaliga intervjuer.

Det dröjde nästan 10 år ända till 2008 när de tyska radio-DJ:sen DJ Derezon & Illfated Tre släppte mixtapet "4 Deadly Secrets By DJ Premier" då de fick DJ Premier att prata om samplingen på tapet. Preemo berättade här, utan att nämna låtens namn eller artisten, hur han i sitt hus på Long Island höll på att slänga en massa plattor men hur han tvekade när han plötsligt höll en gammal 10 inch kyrkoskiva med rosa label och en svart fisk på i handen. I stället för att slänga den satt han på skivan och fann sitt material till vad som senare skulle bli Preemo´s första singel åt Nas (DJ Premier´s altser på "Illmatic" släpptes aldrig som officiella singlar...). Ryktet gick också att Premier stulit denna skiva från en kyrka som ung, eller att han funnit den bland massa sopor. Det stämmer att han stal skivor från en kyrka under sin ungdom, men enligt han själv ingick inte denna skiva bland dessa, utan skivan kom när han tillsammans med Showbiz (DITC) köpte lagret på en hel vintage skivaffär som skulle lägga ner.

Lite senare 2008 hittade någon ihärdig cratedigger som lyssnat noga på Preemo´s ord låten "Cantata of New Life" med John Rydgren och spåret laddades upp på bl.a. YouTube för alla att höra, och visst var det den. Problemet var dock att man bara några veckor senare började ifrågasätta både låttiteln och artisten, och efter spaltmeter av blogkommentarer och forumdiskussioner var egentligen det enda man kunde komma fram till att låten var från en lutheransk kyrkoskiva från 1967 med en gubbes berättarröst över. Samtidigt menade många att låten av John Rydgren i sig hade samplat (läs använt som bakgrund, vi snackar 1967...) harpan från en tolkning av den över 500 år gamla engelska folksången "Greensleeves" (här hittar ni en intressant artikel om just detta fall).

Nästa steg var att DJ Premier Blog i april 2009 postade att mysteriet om "Nas Is Like"-samplingen var löst och att låten hette "What Child Is This?" med John V. Rydgren & Bob R. Way And Orchestra från skivan "Thoughts On The Carols". Man postade bild på plattas label, framsida, och länkade till uppladdade klipp och mp3:or av låten. Problemet var bara att det efter ett tag kom ett mail från skaparen av DJ Premier Blog där han ville göra klart att det faktiskt inte var Preemo´s egen blog utan bara en fan-blog...

Ytterligare ett intressant kapitel i denna galna samplingshistoria (som motsäger Preemo´s egna ord på mixtapet...) är att när beatet väl var klart så ska enligt rykten Guru ha sagt nej till beatet, som Preemo sedan gav till Nas. Nämnas bör även att man hittat Don Robertson´s "Why" och därmed också har löst fågelkvittret på låten. Information overload?...

Min treat denna gång är att jag letat sönder hela internet för att ni ska kunna ladda ner hela 10 inch-LP´n "Thoughts On The Carols" från 1967. Kanske hittar du ännu en sampling där du kan göra mästerverk av, men jag lovar att det är tusentals beatproducenter som redan försökt...

Dagens sample vs. original: Nas - "Nas Is Like" vs. "What Child Is This?" - John V. Rydgren & Bob R. Way And Orchestra





Klicka här för alla "Dagens sample vs. original @ Shelta"...

Dagens sample vs. original @ Shelta

Japp, klockan är ett på natten så att det är ok att kalla denna post för "dagens" sample. 2 Pac alltså... Det kan ta emot att en så här kommersiellt felaktigt exponerad artist verkligen besatt lika mycket soul som legender som Ronald Isley, Teddy Pendergrass eller Al Green. Men så är det bara, och säg vad ni vill, men mannen var en poet som tog dåtidens västkust till en helt annan nivå än vad de tidigare varit vana med. Filmen "Above The Rim" från 1994 var väl ingen rulle som välte boxoffices eller fick multipla Oscar-nomineringar, men soundtracket däremot erbjöd material som knäckte. 2 Pac som tidigare droppat mästerverk på filmer som bl.a. Poetic Jusitice´s "My Definition Of A Thug N***a", skapade med "Pain" exakt den typ av ghettoromantisk misär-romantik som han var ämnad att göra. Ni kan säga vad ni vill, men 2 Pac´s Thug Life-år var de bästa under hans karriär. 1994 ´til infinity...

Dagens sample vs. original: 2 Pac "Pain" vs Earl Klugh "Living Inside Your Love"





Och när vi ändå är igång i nördar i samplingsträsket. Här har ni introt taget från Startrek...

Dagens sample vs. original @ Shelta

Dagens sample vs. original idag är Common (eller Common Sense som han hette då) första tolva "Take It Ez" från 1992 vs. soulpopfunkgruppen Rasa från 1978, som nog är världens enda svarta soulgrupp helt sponsrad av Hare Krishna (bara en sån sak som att skivan är utgiven på bolaget Govinda...). Deras platta "Everything You See Is Me" är dock en riktig mellow banger á la Michael McDonald eller Bobby Caldwell, och innehåller bl.a. även det råfunkiga "Chanting" som både BDP och High & Mighty använt sig av. Don´t sleep!

Voilá: Common Sense "Take It Ez" vs. Rasa "When Will The Day Come"

Dagens sample vs. original @ Shelta

Tek & Steele från Smif-N-Wessun lät först höra av sig på Black Moon´s debutalbum "Enta Da Stage" (1993) och när "Bucktown"-tolvan kom 1994 var det ingen som kunde sova på dessa två vapenglorifierande herrar från Brooklyn. Dock kände inte pistolmärket Smith & Wesson vibben lika mycket, som stämde Tek & Steele, vann i rätten, och 1996 fick Tek & Steele byta namn till Cocoa Brovaz. Samplingen här kommer från sista spåret "P.N.C." (Partners In Crime) på debutalbumet "Da Shining", strictly classic material. Känner du denna vibben så ladda ner mitt mixtape DJ Digga Mixtape volume 18 från 2003, där du bl.a. hittar shout outs från flera Boot Camp Clik-medlemmar från en spelning jag besökte i New York 2002...

Dagens sample vs. original: Smif-N-Wessun - "P.N.C." vs. One Way feat. Al Hudson - "Get It Over"

Dagens sample vs. original @ Shelta

Mitt favoritspår på första Quasimodo-skivan "The Unseen" är "Come On Feet". Samplingen kommer från Alain Goraguer´s "Ten et Tiwa" från soundtracket till 1973´s film "La Planète Sauvage" (engelsk titel "Fantastic Planet"), en trippad och flippad tecknad rulle som man absolut inte ska titta på om man har bakfylleångest eller tycker lite synd om sig själv. Filmen vann ett specialpris vid Cannes Filmfestival 1973, och är ni sugna på en underlig och framför allt ovanlig filmupplevelse så kan ni se hela filmen på YouTube här (se dock till att ni får den engelska versionen om ni inte är tajta på franska)... Alain Goraguer´s soundtrack till rullen är en godisbutik av potentiella samplingar och både KRS-One och Rawcotics har rimmat till samplingar från detta soundtrack. Och snäll som jag alltid är så har jag letat upp ett ställe ni kan ladda ner hela soundtracket på här. På "Come On Feet" rippar Madlib en 25 sekunder lång sampling rakt av, men behåller fortfarande credden... Videon till låten är dessutom fantastisk! Only Madlib the Bad Kid!

Dagens sample vs. original: Quasimodo "Come On Feet" vs. Alain Goraguer "Ten et Tiwa"

Dagens sample vs. original @ Shelta

Not many words needed en regnig dag som den här.... The Moments (som senare blev Brand Nubian-samplade Ray, Goodman & Brown) inspirerade Tuffe Keith aka Dr. Dooom aka den ultramagnetiska Kool Keith till det bästa spåret på den ofta bortglömda "First Come, First Served"-skivan från 1999. Classic vs. classic... "What, the insect had an ambulance?"... Psssst...

Dr. Dooom - Welfare Love vs. The Moments - Sexy Mama

>

Dagens sample vs. original @ Shelta

Ett av mina mest sönderlyssnade mixtapes (förutom mina egna, hehe...) måste vara Preemo´s "New York Reality Check 101". När tapet släpptes 1997, presenterat av graflegenden Haze, fick flera NYC (då) indie-DJ´s som DJ Riz, Avee, och Mister Cee, veta var skåpet skulle stå när DJ Premier bara stendödade mixtapescenen med detta tape. Än idag är i stort sett alla tolvor som medverkade på "New York Reality Check 101" eftertraktade dyrgripar på eBay, och dessa spår har blivit milstolpar för en indie/underjord-era inom NYC hiphop som aldrig igen återuppstått. Vi snackar de ondaste spår från crews som Natural Elemets, AK Skills, Godfather Don, Choclair, Street Smarts, L Da Headtoucha mm. Ett av dessa spår är G-Depp´s "Head Over Wheels". Beatet i sig består i stort sett bara av en loop från Tom Brown´s "Charisma", där G-Depp levererar verbalt snusk. G-Depp fördärvade senare hela sin kredibilitet när han två år senare (1999) signade med Bad Boy Records där allt han gjorde falerade totalt enligt mig... För er som missat Haze x Preemo´s "New York Reality Check 101" så har jag faktiskt lyckats hitta det för nerladd på en blog i cyberrymden och här kan ni ladda ner hela tapet...

Så då kör vi: G-Depp "Head Over Wheels" vs. Tom Brown "Charisma"

Dagens sample vs. original @ Shelta

Dagens sample vs. original @ Shelta

När man först började höra talas om denna friskt morrande Bronx-rappare hette han faktiskt 9MM, men lite efter att Funkmaster Flex fick med honom på "Six Million Ways To Die" och hans karriär började få fart, så bytte han sitt namn till just Nine. Nummer nio relaterar enligt Nine själv till hans skostorlek (US 9), födelsedatum 19/9 1969 och hans turnummer. Så fiffigt då... Polisserien "New York Undercover" var ju känd för att ha med lite olika rappare i sina avsnitt (Biggie, Sticky Fingaz, MC Lyte, Ice-T mm.) och även Nine fick sig faktiskt sitt avsnitt. Innan jag visste var samplingen från "Lyin´ King" kom i från, så var jag ändå säker på att det skulle var en överfet låt. Man bara hör det... Och mycket riktigt, de tidsenligt (tidigt 70-tal...) långhåriga rockarna i Three Dog Night låter som honung framför allt i det vackra introt på "Old Fashioned Love Song", som faktiskt är en cover på Paul Williams låt med samma namn.

Dagens sample vs. original @ Shelta

Already. En Klassiker från Houston giganterna Paul Wall och Chamillionaire's album Controversy sells. Har denna skruvad på köp CD (Om någon minns detta format) nån stans hemma i gömmerna.

When Johnny Comes Marching Home är en gammal banger vars ursprung är omdebatterat. Vad som däremot är känt är att den skrevs innan 1863 och var het under det amerikanska inbördeskriget. Genom sången uttrycktes människors längtan efter att deras vänner och släktingar, som deltog i kriget, skulle återvända hem. I modern tid har den spelats in av många olika artister och grupper.


Här har ni en smarrig version av en klassisk tant. Heter hon verkligen Ronnie Gilbert.